MARIANNE

Hon är en av fyra magnifika kvinnliga konstnärer som fått gåvan att måla och ett vemod att bära. En gåva som gått från mor till dotter. En gåva ingen av dem bett om, men alla förväntas vårda och använda. Men inte hon. Hon vill inte att varken hennes dotter eller dotterdotter ska tvingas måla. Det ska stanna här nu, med henne. Det är bara den härkonstutställningen som skaver. Kvinnornas konst ska ställas ut. Hon tar fram sina tavlor och vemodet gör sig allt mer påmind.

KRISTER

Det är nu ett faktum. Det där som han försökt att skjuta framför sig. Blundat för. Men det låg utom hans kontroll och har nu gjort att han kantrat. Men deras föräldrars 70-åriga bröllopsdag finns det i alla fall anledning att fira. Sedan att lillasyster envist håller fast vid en annan bild av deras äktenskap får stå för henne. Det handlar antagligen om något annat. Även hennes envisa gliringar om relationen han har till sin son ska han sätta stopp för. Nu får hon sluta lägga sig i. 
​

MARIKA

Hennes syskon ser inte hur hon stöttat deras barn när de själva inte kunnat. Funnits där när ingen annan gjort det. Men kanske hon nu har gått för långt. Hon har gjort det förr. Men kanske den här utställningen var att gå över gränsen. Imorgon ska hon till England för att lansera sin roman, men först ska hon bara kika in utställningslokalen. Se hur det går för hennes syster. Sedan att hennes bror dyker upp omkullkastar alla planer. ​

Men det är dags. De behöver prata utan att vika undan för det som sliter mellan dem. Syskonbarnen kommer hjälpa dem på vägen. Även Kristers revisor, helt utan social kompetens, kommer att göra skillnad. Men i detta nu är de helt ovetande om hur dagen kommer att förändra och ändra dem.