En föreställning med marshmallows i efterrätt

AI-genererad bild.

Kvällens föreställning sitter så fint i minnet och kommer att göra det länge. Att få känna hur en tyst publik drar efter andan och blir än tystare. Att förstå att historien precis kröp in på huden och då stå där och låta den göra det i tystnad. Den upplevelsen slår en med tacksamhet. Att få skapa den upplevelsen hos publiken. Den är magisk och sker inte varje gång man spelar, men när den gör det...

Njuter även av att efteråt få stå och prata med de som vi precis spelat för. Få dem att med cider i handen stanna en stund till och höra vad de har att säga. Hur de upplevde historien, tankarna som far och få höra hur de sakta landar. Jag tycker om ord om att en historia om kvinnor som levde för 3000 år sedan idag skapar insikter om hur det är att leva. Inte vara människa. Men att leva. För det är ju det vi i huvudsak gör. Vi lever. 

Ja, det tar jag med mig. Det gör jag verkligen. Så när man efter att publiken har gått grillar marshmallows, då vet man. Det är det här jag har kämpat för att uppnå och nu är jag här. 

---