0 Kommentarer
 Så är vår sista spelperiod slut för 2024. Igår spelade vi den sista föreställningen med "Min Herres mor" och vi ser att den har landat så fint bland vår publik och det har även skapat fina minnen hos oss som skådespelare och arrangörer. Vi kan fortfarande inte helt förstå att vi har vår egen scen och att ni faktiskt kommer ut hit och ser våra föreställningar. Vi är verkligen tacksamma för hur ni har gjort 2024 till året då allt faktiskt drog igång. Vi är verkligen glada då vi går in i jultider och skapar tankar inför 2025.
 Då har vi haft en andra spelhelg och mötet med publiken är bland det varmaste av möten jag tror jag haft. Att spela en monolog och kommunicera med publiken genom ögonkontakt och känslan av deras intensitet... Det går inte att beskriva. Det behöver upplevas.
Nu har vi en förställning kvar och den kommer att få avsluta årets teaterproduktioner på vår scen. Men samtalen är redan igång om vad vi vill spela härnäst. Så det är bara att hålla utkik efter kommande produktioner.  Röran mellan föreställningar Det är mellan föreställningshelger det är som mest rörigt i lokalen. Jag skulle gå ner och bara gå genom monologen sittande i lokalen, för att inte tappa det där extra i varje betoning. Men det är inte så lätt att komma i stämning när lokalen jag möts av ser ut så här. Sedan finns det ingen att skylla på mer än mig själv, för det var jag som lämnade den på detta sätt. Men om man kikas lite kan man lägga an tonen ändå: "Det kan vara nära nu... Eller så har hon redan fått sitt barn." Men det är också så att det nu närmar sig ännu en spelhelg och jag ser så fram emot att få ikläda mig Elisabet igen. Att få se vad hon och publiken väljer att göra med henne denna gång är alltid lika spännande. Så välkomna i helgen att möta henne och den historia hon har att berätta för er.
Julklappar följde med hem och det är svindlade att det kommer att ligga julklappar jag gjort under julgranen i andras hem. Mötet med Elisabet var spännande på många sätt, eftersom det i en monolog är mötet med publiken som karaktären kan ta sin form. Hon gav det hon skulle och publiken hade inte nog med fina ord att ge hela konceptet.
Att även ha en gemensam fika efteråt och där sitta och prata med publiken, se dem prata med varandra, är så roligt och givande. Det är roligt att svara på frågor om innehållet och se hur de pratar med varandra om upplevelsen. Även hur olika sällskap börjar att prata med varandra är så roligt. Det sker bara på en så här pass liten scen med en begränsad publik. Det är så roligt att göra detta och jag tänker vidare på nästa projekt vi kan genomföra på vår egen scen, i vår egen butik och vår egen trädgård. |
SkribentDen som skriver på denna blogg är i huvudsak Mia. Är det någon annan står det i ingressen. Arkiv
Januari 2026
|
