Igår eftermiddag hade vi en första intensiv föreställning för en 80-åring och fick så fina ord efteråt. Vi var överväldigade och upplevde själv att föreställningen blev väldigt bra. Känslan vad där, drivet och intensiteten. Replikerna låg där de skulle och rörelsen genom pjäsens tempo var på plats.

Nu har vi några dagar att återhämta oss och på fredag åker vi till nästa plats för föreställning, så än fler får fira vår 80-åring. Det ska bli så roligt att få göra det igen och denna gång åka iväg på en liten turné. 

Det är ett så spännande projekt när man bygger upp en miljö att spela en historia i. Man blir engagerad, backar och funderar, skapar nya rörelser och hittar något som skapar en förståelse på flera plan. 

Tänk då vad två stolar kan göra för en historias  innebörd och djupare plan. Dess utseende skapar även förståelse för en karaktärs utseende och personlighet. Men vi får se vart vi hamnar vidare med dessa stolar. För en pjäs har också förmågan att ta nya vägar och ibland hamna i en återvändsgränd. Det gäller bara att lyssna och vara följsam, så får vi se hur pjäsen vill ta sig vidare. 

Nu kommer nästa Nyhetsbrev från oss i er e-post under dagen. Det är mycket som händer här hos oss och det är roligt att skriva om det. Det går att läsa om våra nya pjäs och repetitioner av den, om fler föreställningar med I döden finns inga sandkorn och våra kommande Öppen trädgård. 

God läsning.